Tidernas bästa pressmeddelande

Så, där sitter jag mitt i min dagliga morgonrutin och sorterar genom myllret av NBA-artiklar och blogginlägg som skrivits omkring gårdgens matcher. Jag missade det nästan, men efter att ha ögnat rubriken tre gånger klickade jag på länken för att läsa hela pressmeddelandet om det nya innovativa slutspelsformatet som NBDL (National Basketball Development League) ska testa den här säsongen.

För er som inte pratar basket innebär det kortfattat att istället för det nuvarande formatet - där det laget som slutar på första plats i slutet av ordinarie säsong automatiskt får möta det laget som slutade åtta och det laget som slutade tvåa får möta sjuan och så vidare - införs nu istället en process där laget som slutade etta får välja sin motståndare i första omgången bland de lag som slutade i position 5-8, tvåan får välja bland de tre lag som är kvar, trean får välja bland de två och fyran möter det kvarvarande laget. (sjukt kortfattat, eller hur?)

Då undrar ni, på vilket sätt är det här intressant? Jo, för att det var min idé. Lite i alla fall.

Det hela kan spåras tillbaka till faktumet att jag är född och uppvuxen i Ystad, där handboll är religion och invånarna tillber Per Carlén den Allsmäktige tre gånger dagligen. Utan den här ofrivilliga hjärntvätten är jag helt övertygad om att handboll hade kunnat passera förbi mitt liv helt obemärkt och ingen hade tagit skada. Men nu var det som det var och varje vår kunde man läsa i YA (Ystads Allehanda) om hur de tappra lagen som tagit sig till slutspel möttes upp i en ritual för att bestämma vem som skulle möta vem i första omgången. Detta var den enda delen av handboll som jag fann riktigt faschinerande och har länge undrat varför ingen annan sport (till min vetskap) utnyttjar detta.

Så när NBDL's (förklarat här i ett tidigare blogginlägg) president, Dan Reed, skrev i sin blogg att han snart skulle hålla ett stormöte med ligans ägare där de skulle diskutera hur de kunde förbättra sin produkt och ville ha idéer skrev jag ett ödmjukt mail om hur handboll spelas i det lilla landet jag kommer från och pekade på vilka fördelar det hade gentemot det gamla, förlegade systemet. Mailväxlingen är tyvärr sparad på en extern hårddisk i källare på Nobelvägen i Malmö, men svaret jag fick var något i stil med: 'I completely love your idea! Will be sure to bring it up on our meeting'.

Det var ungefär 1½ år sedan och jag måste erkänna att jag för längesedan tappat det rus jag kände av att ha kommunicerat med NBDL's president. Men det här pressmeddelandet har väckt nytt liv.

Vad gör jag nu? Tänk om det funkar så bra i NBDL att NBA bestämmer sig för att adoptera systemet. Tack vare mig? Det skulle vara helt ofattbart.

Nu ska jag maila Mr. Reed och fråga om de söker folk på kontoret och se om han kommer ihåg vår lilla konversation från förra året.