London nästa?

För några helger sedan stod jag vakt vid dörren på jobbet och betade av den sista timmen innan mitt skift var slut. En taxi rullade fram på uppfarten och jag rör mig smidigt ut och öppnar dörren precis när Mr. och Mrs. Lynch var på väg ur bilen.

Jag hade träffat paret tidigare på kvällen när de bett mig om rekomendationer för en bra kinarestaurang i stan. Jag körde med den enda jag kunde: Lai wah heen. Restaurangen råkar ligga inuti vårt systerhotell men har ett gott rykte och jag har sett flera av mina kollegor skicka dit gäster tidigare. Paul Lynch hade dock en helt annan åsikt om både maten och utseendet på restaurangen. Det finns inte tillräckligt med plats på den här bloggen för att utveckla hela Mr. Lynch's uppsats om hur mycket bättre kinamaten hemma i London är, paret Lynch's hemstad, men jag gjorde mitt bästa för att lyssna mig genom klagoströmen och då och då ursäkta mig för hur dumdristig jag var som rekomenderat stället från början.

Efter att Mr. Lynch avverkat Lai wah heen gick han över till vårt hotell och påpekade hur liten han kände sig vid incheckningen och tyckte att personalen behandlat honom som ett barn. Detta var inte en mottagning han var van vid och han uttryckte, mycket vänligt, att han var intresserad av att berätta allt det här för någon som kunde påverka rutinerna på hotellet, om jag kunde hitta någon. Jag gav honom svaret att det inte var troligt med tanke på att klockan just då var halv ett på natten och de skulle checka ut tidigt söndag morgon. Dock lovade jag att försöka mitt yttersta och försäkrade att hans åsikt definitivt var av värde för oss.

Någonstans på den här vägen verkar det som om Mr. Lynch fattade tycke för mig och svängde in samtalet på min karriär i stället. Han undrade över mina framtidsplaner inom serviceyrket och hur pass driven jag var. Om jag ville fördjupa mig inom ämnet hade han två böcker som var näst intill nödvändiga att läsa om man skulle ha en chans att klättra inom servicebranschen. Författaren hette Jeffrey Archer och titlarna var "As the crow flies" samt "Kane&Abel". Han nämnde även att han, bland annat, jobbade för ett headhunting-företag som försörjde de allra mest exklusiva restaurangerna och hotellen i London med personal.

Efter att dagen efter ha sprungit ner till biblioteket och lånat den enda kopian av "As the crow flies" som fanns tillgänglig och läst de första två hundra sidorna av tusensidors-tegelstenen satte jag mig ner och skrev ett mail till Mr. Lynch. Några timmar senare löd svaret så här:

Hello JAHANNES !!!!!!

So good to hear from you !

I'm so glad you have taken the trouble to take out the book.

You won't regret reading these fine literary works. As you know they have really inspired me !

You will succeed because you have the gift of listening. No, the manager you passed the detail onto didn't respond - the only reason I spoke to Mr Kelley today was because a system generated email was sent to me from Mr Wu.

Mr Kelley will now be dealing accordingly - you were highly recommended by me - so you will be finely looked after.

London is truly a wonderful place - make time to visit and to experience the nuances - If I can be of assistance in futhering your career - then send me your most up to
date cv / resumee and I will speak with you more.

Until then, happy reading !

Well done and be well, friend,

Yours
sincerely,

Paul.

Så det dröjer kanske inte länge på svensk mark innan man hamnar i London.