Touchdown!

Oh Canada.

Nu har vi varit här i tre hela dagar. Inte mycket om man vill börja generalisera över kultur och livsstil, men vissa saker står ändå ut tydligare än andra. Vissa saker känns så uppenbart logiska och förnuftiga att man inte kan förstå hur det inte finns överallt. Andra saker känns mer tvivelaktiga.

I punktform med positiva saker först. Saker vi borde anamma i Sverige:

• Kollektivtrafiken. Och den här är bättre på flera plan. För det första: de delar ut måndadskort, typ, gratis ($100=600SEK). Urinvånarna tycker det är dyrt, men för oss som är vana vid att hosta upp det dubbla är det sjukt billigt. Lägg ovanpå det en studentrabbat på $20 så är man rätt nöjd. För det andra har de kommit på det sjukligt förnuftiga i att döpa alla linjer efter vilket väderstreck de går i. Nästan all trafik är linjär (eftersom staden är planerad på 1700-talet) så om du är vid en station och vet att du ska västerut, behöver du inte veta vad ändstationen heter utan hoppar bara nästa buss/spårvagn/tunnelbana/lokaltåg som är "westbound" så kommer du rätt. Det tog oss två dagar i staden innan vi kunde röra oss i kollektivtrafiken som lokalbefolkningen.
• Kanadicker är extremt gästvänliga och hjälpsamma. De flesta gånger behöver man inte ens fråga om hjälp utan närmaste kanadensare ser att man är förvirrad och frågar dig om du behöver hjälp. Snyggt.
• Lägenhetssituationen är välkomnande för invandrare. Vi letade, ganska intensivt visserligen, lägenhet/möblerade rum i en dag och fick massor med svar och fyra visningar. Nu i kväll var vi på en som vi tror kommer materialiseras. Är man vad vid Malmö-klimatet är det ganska uppfriskande.
• Det är billigt att fika. Starbucks är det nya Espresso House - fast billigare. En fika med kaffe och kaga går på 20SEK. Jämför med 45-50kr i Sverige. Tummen upp.

Sen vad som inte är fullt lika bra:

• Mobiltelefoni är dyrt och komplicerat. Elin, som inte låst upp sin telefon, ville ha ett kanadensiskt telefonnummer. Varken lätt eller billigt, visade det sig. Att låsa upp hennes telefon, köpa ett nytt simkort, aktivera simkortet och ladda telefonen med en startkredit skulle kosta $120. En tjänst som i Sverige skulle kosta, vad? 150 kr? Och då får man ringa för 50. Som en skinka på kalkonen kostar inkommande samtal och sms pengar. Fast telefon är alltså att rekomendera.
• Standard på boende är sämre. Även om landet i sig är ganska välmående har boendet halkat efter. Det är mycket som bara känns som dåligt hantverk. Udda höjd på trappstegen, färg som ramlar av på väggarna, spikar som sticker ut, lås som inte fungerar. Sånna saker.
• Varför ligger skatten utanför prislappen? Varför kan de inte slå på den så att man inte får en otrevlig överraskning varje gång man handlar något? När man går på restaurang eller handlar mat i affären eller åker taxi - vadsomhelst - är skatten inte inräknad i det priset som står. Man måste alltså alltid räkna med en 20-25% högre prislapp. Lite beroende på vad man köper. Vi har inte helt räknat ut det där än.

Det är ungefär de intrycken vi har sugit in än så länge. Fler att vänta snart! I morgon väntar jobbsök för mig och en sista lägenhetsvisning innan vi bestämmer oss för var vi vill bo.

Wish us luck!