Stora förändringar!

När vi vakande i morse och tittade ut genom fönstret såg vi hur små smöflingor trillade ner från himlen och färgase landskapet vitt. För två veckor sedan var det 15 grader varmt o solen sken nästan hela tiden. Nu har hösten kommit på riktigt, för ett par dagar sen blev jag till och med överraskad av en våldsam hagelskur!

Men det är inte enbart i vädret som stora förändringar har skett eller är på väg att ske. För två dagar sedan skrev Johannes och jag på ett nytt "hyreskontrakt". Vi har hittat en lägenhet som ligger mer centralt! Kolla här! Istället för här! Det betyder att jag kommer bo sju tunnelbanestationer närmare centrum och får 20 minuter kortare restid ner till "stan" och till jobbet!...

Om jag nu kommer att behålla jobbet som jag har. Possitionen som "fitnesskonsult" på Fitness Depot är ett säljjobb. Sammanlaggt under mina två veckor på jobbet har jag sålt för ca 1000 dollar, vilket har gett min en provision på 10 dollar... Med tanke på att min timlön är ca 50 kr har jag alltså inte tjänat mycket pengar. Det är schysta arbetskamrater men det där med att sälja är inte min grej!

För en vecka sen blev Johannes och jag medlemmar på gymmet Extreme Fitness (vi får betala 55 dollar i månaden för att gå till ett gym som har allt). Inget billigt medlemskap, men nu kommer vi förhoppningsvis gå dit ofta för att får valuta för pengarna! Jag är inte den som tycker om att kasta bort pengar utan att få någonting tillbaka.

Första gången vi tittade in till gymmet för se hur det såg ut fick vi en skylt i ansiktet där det stod att de sökte både fitnesskonsulter och personliga tränare. Klockrent! I vårt medlemskap ingick en gratis timme med en fitnesskonsult som skulle planera fram en bra träning till oss och komma med förslag på hur vi skulle äta. Alltihopa var egentligen bara ett spel där de ville sälja in timmar hos sina personliga tränare och kostrådgivare. Men i samband med den timmen fick jag träffa managern för gymmet, Kamal. Jag var förberedd och hade CV med mig som jag lämnade till honom. Han ställde några frågor och sa att de skulle återkomma.

Senare samma vecka när Johannes skulle in på sin fitnesskonsultation och han också hamnade inne hos Kamal sa han häpet "You're from Sweden? I'm just about to hire a Swedish girl!". "Yes, I know her...", svarade han.

Så nu väntar jag bara på att de ska höra av sig. Risken finns att jag kommer spendera all min vakna tid på gymmet om jag ska jobba där också bara.

Nu måste jag ila i väg till jobbet för ett kvällspass. Raptors öppnar sin säsong i kväll och Johannes hade inga problem med att påminna mig om att han ska sitta hemma hos sin nya bästa kompis Mark och titta på matchen med var sin burrito i handen. Kul för honom...

En idiotsport

I dag hittade jag beviset på att basket är en sport för vilken primat som helst. Till och med en råtta kan spela.

Visserligen, om jag fått godis varje gång jag gjorde poäng hade jag också varit sjukt grym!

Fler bilder!

Första klumpen bilder från Toronto!

Kontaktannons....

Nu när de första intrycken av det nya landet Canada börjar svalna, i tackt med att höstens alla vackra färger börjar lysa klarare, infinner sig en viss kännsla av "overklighet". Jag börjar inse att semestern är slut. Här, i Toronto, ska jag bo o leva den närmsta tiden, kanske till och med ett år. "Hemma", Sverige, Malmö börjar kännas väldigt långt bort. En viss saknad infinner sig, saknad av det trygga, vanliga, tråkiga vardagen som jag tog för givet och givetvis alla människor som är kvar där hemma! Sambosarna, vännerna, basketkillarna. Det känns tråkigt att inte längre vara en del av det där hemma, samtidigt som detta börjar kännas som hemma!

Denna hemlängtan (som man kanske kan kalla det i brist på bättre ord) slog mig igår när jag och Johannes var på det svenska, genuina, IKEA! Jag gick där i gångarna och kollade på bokhyllan Billy, soffan Längtan, köpte klädhängaren Hemlis och blomkrukan Rönnbär (till vår nya 1meter höga Yucca-växt). Vi åt tio svenska köttbullar med kokt potatis och brun sås. Då kännde jag att jag lika gärna kunde varit hemma i Malmö.

För att vi inte ska få hemlängtan får ni gärna skicka ett SMS till oss på våra nya mobilnummer:

Elin: +1 647 686 5172

Johannes: +1 647 868 7230

Vår adress är: C/O Katsiaryna Samsonkina

125 Parkway forest drive, 1617

North York, Ontario, M2J1L7

Men vänta inte till jul om ni vill skicka oss en skriftlig hälsning för då har vi förhoppningsvis flyttat till en mer central lägenhet!

Inväntar ivrigt livstecken från andra sidan pölen! Adjö så länge!

Vem kan sjunga nationalsången?

I lördags var jag och Elin och tittade på Toronto Raptors mot Philadelphia 76ers i en försäsongsmatch i NBA. Matchen i sig var en religiös upplevelse och, helt ärligt, anledningen till att vi åkte just hit. Men jag ville uppmärksamma en annan sak som jag inte tänkt på tidigare.

Traditionsenligt sjunger man alltid nationalsången före alla idrottsevenemang här, så även i Sverige. Alla står upp, tar av sig huvudbonader, sträcker på sig och skrålar med den för kvällen inhyrda b-kändisen som leder cirkusen. Jag har aldrig riktigt förstått fenomenet när man spelar i en inhemsk liga. Landskamper är en sak, men i en ligamatch där halva laguppställningen är internationell? I alla fall...

Jag försökte pliktskyldigt, och lite för att jag tycker det är kul att sjunga, följa med i den amerikanska nationlsången. Med den svenska nationalsången kan det vara lite si och så med texten (typ "jag hälsar dig ?????? land uppå jord". Malmö Redhawks visar tack och lov texten på storbildsskärmen) men den amerikanska, den går inte att sjunga om man inte är ett väloljat proffs. Har ni prövat? Lyssna här (<--varning för gåshud) om ni glömt hur den låter.

Den går lågt och framförallt väldigt högt. Vissa intervall på tonerna är riktigt kniviga att pricka. Den är otroligt snygg, troligen trea efter marselljäsen och gamla Sovjets nationalsång, men är inte poängen mer att den ska vara folklig? Att den ska låta mäktig när 10 000 pers samlat skrålar i kapp? Där tror jag att den missar.

Vad Kanadicker vet om Sverige

Det är alltid roligt att fråga folk här vad de vet om Sverige. De allra flesta säger direkt "IKEA!" och sen måste de tänka en stund. När man föreslår Absolut vodka ser de fundersamma ut och undrar, "I thought that was Russian?". Alla.

Roligast hittills var dock hemma hos vår första Couchsurfingvärd. Mernier (tror vi att han heter) hade en av sina jobbkompisar, Luke, hemma och vi hälsade fint. Efter ett tag tömdes rummet och det var bara jag och han kvar. Då börjas det...

L - So I heard you guys are from Sweden, huh?

J - Yeah. Did Mernier tell you?

L - No, I just heard it on your accent.

J - Is it that obvious?

L - Yeah, I listen to a lot of Swedish music.

J - Okay, like ABBA? The Cardigans?

L - No. Basshunter.

J - Oh. We're not really proud of him.

Touchdown!

Oh Canada.

Nu har vi varit här i tre hela dagar. Inte mycket om man vill börja generalisera över kultur och livsstil, men vissa saker står ändå ut tydligare än andra. Vissa saker känns så uppenbart logiska och förnuftiga att man inte kan förstå hur det inte finns överallt. Andra saker känns mer tvivelaktiga.

I punktform med positiva saker först. Saker vi borde anamma i Sverige:

• Kollektivtrafiken. Och den här är bättre på flera plan. För det första: de delar ut måndadskort, typ, gratis ($100=600SEK). Urinvånarna tycker det är dyrt, men för oss som är vana vid att hosta upp det dubbla är det sjukt billigt. Lägg ovanpå det en studentrabbat på $20 så är man rätt nöjd. För det andra har de kommit på det sjukligt förnuftiga i att döpa alla linjer efter vilket väderstreck de går i. Nästan all trafik är linjär (eftersom staden är planerad på 1700-talet) så om du är vid en station och vet att du ska västerut, behöver du inte veta vad ändstationen heter utan hoppar bara nästa buss/spårvagn/tunnelbana/lokaltåg som är "westbound" så kommer du rätt. Det tog oss två dagar i staden innan vi kunde röra oss i kollektivtrafiken som lokalbefolkningen.
• Kanadicker är extremt gästvänliga och hjälpsamma. De flesta gånger behöver man inte ens fråga om hjälp utan närmaste kanadensare ser att man är förvirrad och frågar dig om du behöver hjälp. Snyggt.
• Lägenhetssituationen är välkomnande för invandrare. Vi letade, ganska intensivt visserligen, lägenhet/möblerade rum i en dag och fick massor med svar och fyra visningar. Nu i kväll var vi på en som vi tror kommer materialiseras. Är man vad vid Malmö-klimatet är det ganska uppfriskande.
• Det är billigt att fika. Starbucks är det nya Espresso House - fast billigare. En fika med kaffe och kaga går på 20SEK. Jämför med 45-50kr i Sverige. Tummen upp.

Sen vad som inte är fullt lika bra:

• Mobiltelefoni är dyrt och komplicerat. Elin, som inte låst upp sin telefon, ville ha ett kanadensiskt telefonnummer. Varken lätt eller billigt, visade det sig. Att låsa upp hennes telefon, köpa ett nytt simkort, aktivera simkortet och ladda telefonen med en startkredit skulle kosta $120. En tjänst som i Sverige skulle kosta, vad? 150 kr? Och då får man ringa för 50. Som en skinka på kalkonen kostar inkommande samtal och sms pengar. Fast telefon är alltså att rekomendera.
• Standard på boende är sämre. Även om landet i sig är ganska välmående har boendet halkat efter. Det är mycket som bara känns som dåligt hantverk. Udda höjd på trappstegen, färg som ramlar av på väggarna, spikar som sticker ut, lås som inte fungerar. Sånna saker.
• Varför ligger skatten utanför prislappen? Varför kan de inte slå på den så att man inte får en otrevlig överraskning varje gång man handlar något? När man går på restaurang eller handlar mat i affären eller åker taxi - vadsomhelst - är skatten inte inräknad i det priset som står. Man måste alltså alltid räkna med en 20-25% högre prislapp. Lite beroende på vad man köper. Vi har inte helt räknat ut det där än.

Det är ungefär de intrycken vi har sugit in än så länge. Fler att vänta snart! I morgon väntar jobbsök för mig och en sista lägenhetsvisning innan vi bestämmer oss för var vi vill bo.

Wish us luck!

Bilder från New York

För er med Facebook. Titta hit!

Äntligen!

Nu har vi båda fötterna på amerikansk mark!

Sitter nere i receptionen på hotell nummer två, helt utmattad och skriver några rader före läggdags.

I korthet:

• Det tog 22h från Malmö till Woodbridge
• Allt är större i USA
• Fullkorn existerar inte här
• All infrastruktur är byggd för biltrafik
• www.couchsurfing.com är ett himla fint nätverk
• Solen går ner strax efter 18

Så, där har ni det! :P

Längre inlägg att vänta i dagarna. Håll ut!